SEXTONDE DECEMBER

TIPP TAPP TITTI

"Ska du verkligen springa omkring och leka med den där?" frågade Lucy. "Tänk om det finns fingeravtryck på den?"
Staffan Bengtsson log drömmande och fortsatte jonglera med polletten som han och Nornemark hade hittat på pensionatet i Båstad.
"Vi har redan kollat", sa han. "De enda avtryck vi hittade var Tittis."
"Tittis?" sa Petra och Lucy exakt samtidigt.
Det där med att prata som Knatte, Fnatte och Tjatte är egentligen Petras och mitt gamla trick. Fast på sistone har Lucy börjat ta över min roll.
Rätt skönt, faktiskt. Jag gillade aldrig att känna mig som Knatte. Inte Fnatte eller Tjatte heller.
"Ja, Titti", sa Staffan och stoppade polletten i rockfickan. "Tjejen som jobbar på Sol och Hår i Mellbystrand."
Petra stannade framför Åhléns ingång och kliade sig under mösskanten.
"Ursäkta, men har jag missat något här?" sa hon. "Vadå för sabla Sol och Hår?"
"Solariet som polletten kommer ifrån", sa Staffan och studerade ett rött plasthjärta i skylfönstret. "Berättade jag inte att vi hade hittat det?"
"Nä", sa Petra. "Det gjorde du du verkligen inte."
Enligt Staffan var det polisman Nornemark som hade gjort det mesta av jobbet. Han hade tillbringat de senaste dygnen med att kolla upp alla ställen runt Båstad som kunde tänkas använda polletter. Som tur var fanns det inte så många att välja på, och Nornemark hade hittat Sol och Hår ganska snart.
"Titti kände igen polletten medsamma", sa Staffan och började gå igen. "Hon hade till och med lagt märke till att en var försvunnen."
Lucy såg sur ut.
"Hon låter som en riktig liten detektiv, den där Titti", muttrade hon. "Hur gammal är hon? Femtio, sextio, sådär?"
Staffan skrattade.
"Nej, hon är säkert bara tjugotvå, tjugotre", sa han. "Jättesöt tjej."
Nu såg både Petra och Lucy väldigt sura ut. De blir alltid sura när Staffan ens nämner andra tjejer. Jag har länge misstänkt att båda två planerar att gifta sig med Staffan så fort de blir gamla nog.
"Är du fepp, eller?" sa Petra. "Det spelar väl ingen roll hur hon ser ut."
Staffan skrattade igen.
"Jag vet", sa han. "Men det är svårt att strunta i det när någon ser ut som Titti."
Lucy lappade till honom med vantarna.
"Sluta vara så sabla oproffsig", sa hon strängt. "Berätta istället."
Staffan sa att det inte fanns så mycket att berätta. Sol och Hår hade haft ovanligt mycket kunder ända sedan första advent. De flesta var stammisar, men bara under veckan när polletten försvann hade de säkert haft något tjugotal nya kunder.
"Sol och Hår ligger centralt, och har ett ganska hyggligt café", sa Staffan. "Många som reser igenom byn stannar till för att klippa sig, fika eller sola."
Lucy såg ut som om hon hade bitit i ett omoget äpple.
"Spännande", sa hon. "Kom den där Titti ihåg någon som skulle kunna vara vår tomte då?"
Staffan skakade på huvudet.
"Inte än", sa han. "Vi får se om hon minns någonting nytt ikväll."
"Ikväll?" sa Petra. "Ska du köra till Mellbystrand nu ikväll?"
Staffan såg på klockan.
"Nej, vi ska ses här i Lund", sa han. "Titti ska börja plugga här till våren, så hon är i stan över helgen och letar lägenhet."
"Så du ska förhöra henne?" sa Lucy hoppfullt. "Pressa henne? Se om hennes alibi håller?"
Staffan skrattade.
"Nej, vi ska bara gå på bio", sa han och rufsade Lucys långa hår. "Jag måste faktiskt sticka hem och göra mig i ordning. Hej så länge!"
Han försvann bort mot Botulfsplatsen och Petra och Lucy kastade nattsvarta blickar efter honom.
"Stackars Staffan", mumlade Petra. "Han är alldeles för godtrogen."
Lucy suckade.
"Precis", sa hon. "Det är nästan lite sorgligt."
"Vad sjutton snackar ni om?" sa jag. "De skulle ju bara gå på bio."
Petra gav mig en snabb blick.
"Bio", fnös hon. "Det fattar väl vem som helst att den där Titti är sjukt skum!"
"Precis", sa Lucy igen och tog mig under armen. "Du är ju lika lättlurad som Staffan."